Igelkott
By Wilhelm Raab on Aug 13, 2008 | In Personligt, Razor, Skratt | Send feedback »
Just kommit in från en nattpromenad. Såg en igelkott (och Razor var såååå intresserad, han fick nosa lite så blev den lite mindre intressant), tredje gången för i år och tredje gången på flera år.
Av någon anledning blir jag så glad av att se igelkottar. Inte något speciellt jag känner för dem egentligen eller så, inte som att jag tycker att "vad söta!" eller något, vet inte varför jag blir så glad av dem. Jag tror att det hänger ihop med att de är så otroligt fåniga, och att de har någon sorts blandning av att vara både sårbara och orörbara och också lite mystiska. Halvblinda små slöa djur som krälar omkring och så fort de blir rädda rullar ihop sig och hoppas att det de blev rädda för inte ska komma på något sätt att lösa problemet. Det är lite charmigt. Dessutom påminner det om mig.
Trackback address for this post
No feedback yet
Leave a comment
| « Grannar, ljud, och att inte lyssna färdigt | Helloween » |
